en sak som Stokes har lärt mig genom de 1,5 året som jag har ägt honom är att ALDRIG ge upp. ALDRIG. oavsett hur meningslöst det än känns, eller hur dålig man än känner sig, så får man inte sluta kämpa. att sluta kämpa för det man vill ha är nog det absolut sämsta man kan göra. 

 

jag har fått lärt mig att vara stark och acceptera att det är okej att gråta om man känner för det. som man säger "fall down seven times, stand up eight". alla behöver stöd från familj, vänner, släktingar. hade jag inte fått det stödet och hjälpen som jag har fått hade jag defenitivt inte stått där jag står idag. det har funnits vissa dagar då jag bara ha viljat avbryta hela ridpasset, hoppat av och aldrig kommit tillbaks. då gäller det att torka tårarna och komma tillbaks starkare, med mera självförtroende. man måste tillåta sig själv att göra misstag, man lär sig av dom.