i snart 3 år har jag satt mig på ryggen av min fläckponny. som till början va en fullkomligt galen och oriden ponny. varje dag i nästan 3 år har jag kämpat. dalar har skapats. från att sväva med ballonger í handen högre och högre, upp till att ballongerna spricker och allt blir bara ett fruktansvärt magplask.

 

det var en period, ganska lång. där ingenting stämde. hoppträningar gick skit och allt va bara åt helvete. vi hamnade liksom i osynk. efter en hoppträning kunde jag inte hålla det inne längre. tårarna kom...

fan, jag va bara så jävla arg, fan aldrig att någonting skulle gå. jag har gråtit efter många ridpass i mitt liv.

ojojoj OM jag har. men jag vill så MYCKET. jag vill att det ska vara harmoniskt och fint, jag vill ha bra sits, jag vill inte vara hård i handen jag vill jag vill jag vill. men sånt här kommer inte gratis. har tränat, kommit på mig själv, men för helvet Clara. VRID OM HÄNDERNA! liksom små grejer som ändå spelar så stor roll i denna sport.

 

Igår va jag ute i fullkomligt ösregn. jag red på banan helt själv, trimmade min egna lilla ponny efter att hon vilat i några dagar pga sår. mamma gick och kikade lite och tyckte att det såg väldigt bra ut. jag brinner verkligen för hästar, jag vill verkligen att det ska gå rätt till. så att det inte blir något tok. frågar mamma och pappa om minsta lilla grej som inte ser riktigt ut, är uppmärksam själv om Nicki inte beter sig som sitt vanliga jag.

 

jag har ett så starkt band med Nicki och jag älskar denna ponnyn med hela mitt hjärta. så när vi

sklijs åt här i livet kmr halva hjärtat slitas från mig. de som inte är hästmänniskor kan nog inte relatera till detta.

men hästar betyder så sjukt mkt för mig. Nicki har så himla stor personlighet. ibland undrar jag

om hon är schizofren elr nånting. ena sekunden söt och gosig sen så suuuuurkärring. men det är det som gör Nicki.

 

lite luddigt men det jag vill säga är att

rid i ösregn, rid i snöstorm kanske rider du Världscupen en dag?

gå till skolan i ösregn som blåser på tvären, klä på dig 2 xtra lager när det är snö och tvåsiffrigt under nollan och pallra dig till gymnasiet,  kanske du får nobelpriset i matte en dag?

alla börjar vi på ruta 1 en gång i livet.