Springer med gråten i halsen och ringer till mamma för fullt, inget svar. fortsätter springa och ropar, Nicki kom så får du GODIS. ser ingen häst, fortsätter springa. hör inte heller ngt. hör bara mig FLÅSA. men jag kollar ner på snön och ser att spåren fortfarande är på stigen...... men DÄR, när jag sprungit förbi ängen och ser att hon står där, så skriker jag för allt jag är värd: -NICKI KOM, HÄR FÅR DU GODIS.

Men bredvid henne ser jag en dam, med hund i koppel i ena handen och Nicki i andra handen. Ropar Tack så jättemycket! kmr närmare och får tag i henne. Känlsan när man vet att sin ponny kommit tillbaka och inte är ute och springer i skogen, är fantastisk. man vet att hon är oskadd. sen frågar hon flera saker och jag förklara vart jag kmr ifrån och hur hon blev rädd och jag flög av. sen säger jag tack, tack, tack hur många ggr som helst. sen börjar vi gå hemåt. sitter inte upp än då jag är jävligt förbannad på henne. när man går där med henne i handen så tänker man på allt som KUNDE ha hänt. börjar gråta ännu mer för jag är så glad att hon faktiskt har kommit tillbaka. går, går, går och går. sen sitter jag upp. det går bra och hon är inte rädd. kmr hem tar av alla grejer, sen går jag in till henne kramar henne extra hårt och luktar på manen och gosar in mig i pälsen, och gråten kmr igen. alla tankar på vad som kunde ha hänt. hon kanske inte kunde ha stått här om inte damen skulle ha fått tag på henne. är så jävla glad att hon verkligen kom tillbaka. hon va där vid rätt datum, rätt tidpunkt och rätt tillfälle!

Så obeskrivligt glad att hon är i mitt stall NU!

nickiskrutt <3 gör aldrig om det här....