Bildeb på mig o Stokes är sen KM I september. Jag kom ihåg hur jag red in där på banan och känslorna jag hade i kroppen. Jag var sjukt nervös eftersom jag kollade så mycket på vilka som satt på läktaren. Men samtidigt bubblade det en känsla inom mig som sa att jag hade nått mitt mål för i år, att det var det här jag hade kämpat för. Det var helt underbart <3 Och sen att komma ut med en rosett, jag kan verkligen inte sätta ord på känslorna jag hade och hur stolt jag var över mig själv o Stokes.

Jag tror inte att jag skulle kunna ha fått en bättre häst än Stokes. Han är världens finaste, fast han kan bli väldigt busig när man hoppar och skuttar runt när man rider runt, så älskar jag den här ponnyn <3